Morfar byggde möbler. Enkelt nog, och ändå: det är den korta meningen som rymmer det mesta av det jag nu ägnar mina dagar åt. I hans snickeri lärde jag mig att trä har en riktning, att fibrerna berättar något om hur materialet vill formas. Han gav mig en bok om finsnickeri. Jag läste den många gånger.

Varje möbel jag gör bär på något av allt det. Ingenjörens precision. Designerns blick. Och morfars tålmodiga händer.

Sedan kom åren med Chalmers och tjugo år som ux-designer. Jag trivdes med arbetet, med att forma gränssnitt och förstå hur människor rör sig i digitala rum. Men känslan av att ha något i händerna – en träbit, ett stämjärn, ett objekt som faktiskt existerar i rummet – den fanns alltid kvar som en tystare längtan.

Till slut bestämde jag mig. Utbildningen till möbelsnickare gick i Grebbestad, vid kusten i Bohuslän, i en tradition av trähantverk som sträcker sig långt tillbaka – från gamla båtbyggerier till finsnickeri. Jag blev färdig 2023.

← till alla artiklar